And so it is, just like I said it would be.

När man inser att man bara lurar sig själv genom att säga att det är lugnt, att man kommit vidare, att det faktiskt inte gör så ont längre, då är det riktigt jobbigt.
Om en kompis ljuger för en så kan man ju bli förbannad och skälla och kräva svar. Men när man gör det mot sig själv, vad fan ska man gör då?!

Just nu vill jag skälla ut mig själv för att jag är så jävla bra på att förtränga och förneka.

Insåg idag att jag har väldigt många oavslutade känslostormar och ångestaffärer bakom mig. Borde kanske börja bearbeta dom och få något sorts avslut.
Vägen ut ur bitterheten kanske är att ta sitt ansvar vad gäller diverse saker som fuckat ur i ens liv. Att se sin egen del i varför allt skiter sig. Det är så lätt att skylla på en annan part.

Jag är fortfarande lätt förälskad i ett svart hål.